Min braiga start på dagen

Gårdagen

Igår kväll efter jobbet kom jag hem till två galna monster. Att kolla den sista halvtimman på Grey’s Anathomy var ju inte den avkopplingen jag hade väntat mig då Ludde busar och Albin piper vid dörren.

När de slutar går vi ut och de springer iväg med en jädra fart och då tar vi vägen hem till Cicci.

När vi kommer hem till Cicci möts vi av massa skäll och pussar för att sedan vänta in Mia och Smulan.

Vi ska nämligen till Saras skola som har nobelmiddag och uppvisning av deras uppfinningar, det var kul, nervöst och lite medlidande till alla duktiga elever som alla hade hittat på bra lösningar och nya uppfinningar.

Vi tar våran springrunda runt fotbollsplanen och smulan och Mia följer med oss på te och kollar på äntligen hemma och Ceasar Milano- mannen som talar med hundar.

Richard kommer efter tio tiden med mat och vi sitter och glor på film som han valt och somnat till…

Jag är dock pigg och lägger mig i vardagsrummet och vänder mig mot Tv:n när klockan passerat 02:00.

Morgonen

03:28 gnäller Ludde vid dörren och efter en kvarts gnällande går tar jag på mig Richard stora, blöta skor och jacka. Under detta är det tunn tunna pyjamas byxor och en topp för tuttarna.

Det är kallt som fan men killarna är på hugget så vi kommer hem 04:10 då jag märker att porten är stängd och låst.

Det är två sandbilar som kör som dårar mot oss och efter samtal och snö kastning mot och skrik måste vi springa. Denna procedur upprepades va tionde minut tills vi gav oss vi fem och jag går upp mot tunnelbanan med öppen jacka där jag hundarna, visar magen, och de för stora skorna och illröda öron, näsa och händer.

Hän släpper förbi mig genom spärrarna så man får sätta dig på en kall bänk med en metro som dock aldrig lästes då jag hade två hundar som bråkade om jackan.

Tiden gick väldigt långsamt och när klockan närmade sig sex kom vi till slut hem och in i porten.

Väl hemma vaknar Richard av att Ludde gnäller då de inte finns vatten. Han säger då att han har svårt att sova med ljudet av sandbilarna och då visar jag han fönstret som var täckt med snöbollar och hans mobil med missade samtal.

Jag kurar in mig till Nyhetsmorgon med te och mackor tills Molly kommer och får då bråttom iväg till sista tunnelbanan.

 

Jag hittar då inte nycklarna och ber då Richard leta. När jag väl sitter vid tunnelbanan och ska ta fram garnet kände jag något dovt, som en plånbok och vad låg då där?

 

Jo, längst ned i innerfickan låg nyckelknippan som jag alltid lägger i vänsterfickan. Men gårdagens kväll gjorde de svårt för mig att föra ned dem då kardborrbanden skar mina frusna händer så man gjorde en fuling och la dem i en ficka man aldrig hittar.

Jag kan inte mer än att skratta. För lite kul e de och undra va killen som satt bakom disken på SL tänkte.

Hem till tre monster

Man blir så himla glad när man kommer hem till tre söta monster och tror man ska disk så är allt diskat!!!

Julbord med familjen

Ja, familjen bara växer och växer. Ny e vi hemma hos Niklas, Ruby,Sonja och Alba med Angelica, Calle och Albins :)

Ut på middag

Nu sitter man på tåget mot Slussen där jag ska äta middag med fru, bror och älskling. Det är ju tacken från kransnatten så den känns jävligt bra.

Dock så glömde jag allt mitt smink på jobbet och får nöja med det jag har haft på mig sen i morse. 😕

Bra att det är mörkt ute och jag är nog inte ensam om vara slut på en fredag.

saknar dig

"Afterwork" blomarragemang

Igår efter jobbet arragerade Batoul en liten blomkurs med att göra blomarragermang och det var riktigt mysigt. Efter jobbet åt vi först ostbricka och pratade lite om allt möjligt.

sen kom mannen med systemkameran så vi kunde ta bild på våra projekt. Alla var jätte duktiga och tiden bara rann iväg.

Tack Batoul! När jag kommer hem ska jag packa ned min kamera och usb sladd så vi kan njuta av dem med.

Berg och dalbana med nätter som värst

Tänker på Lena PH låt det går ont. Det gör ont på natten men inte på dagen. Dagarna fylls med jobb, mat, träning, mat och sova. Man tycker att allt slit med att inte behöva tänks ska göra det lättare men det blir nästan bara jobbigare.

Jag har fått för mig att det spökar hemma. Det knäpps överallt och kan inte släppa de pappa sa att jag har gjort farmor arg.

Jag börjar bli dum i huvudet

Ilskan skrämmer mig

Som svärfar sa. Det är en jävligt bra motor men ett värdelöst roder.

Ilskan växer och samlar på sig när mina tankar och känslor blir frågesatta på ett negativt sätt och då blir något då simpelt något känsligt som samlad och gror inom en. Det kan vara så larvigt som att man frågar varför himlen är blå och någon frågesatta varför jag undrar ich ska lägga ned den diskussionen

Få samlas allt i ett jobbigt hål i magen som håller mig vaken om nätterna.

Det är inte lätt att leva mig och det är inte lätt att leva med mig och det ät sådana ht situationen man frågesatta sin existens.

Den 18 oktober 2012

Den 18 oktober släppte du min hand
Den 18 oktober lämnade du människans hamn
till en plats där man inte kan känna sorg.
Till en plats där du upplever skratt och skoj
Jag tittar upp mot himlen och ser en bild hur ni lyckliga vinkar ner.
Farmor, farfar och lord ta hand om himlargård och glöm inte mitt lilla troll.

Sen har vi också våran vita Busan Ida, och hannen Emil, den stackars kalkonen jag ville skulle leva och mitt Kramgoa lam som vart ett stort får.
Jag hoppas ni alla har hittat varann och bygger upp det hem som man växte sig upp i.
Jag hoppas att ni alla har det bra och inte glömmer oss på jorden.

Den 18 oktober vart farmor fri från smärta och morfin.
Den 18 oktober slog hennes önskan in att få vila i frid.

Jag säger nu hej då

I lördags var familjen samlade för att säga hej då. Jag var den enda som inte gjorde det.

På söndags natten opereras farmor och läkaren frågade om den i huvudtaget skulle göras för hon skulle förmodligen inte klara sig. På natten ringer det och pappa tror hon är död men hon hade klarat det. Hjärtat var starkt och hon kämpade.

Men efter operationen fick de sätta igång dialysen igen då njurarna slutat fungerat.

När vi kom dit berättade alla läkare att de inte kunde göra mera så nu hade jag ingen återvändo. De sa att när det skulle stänga av att det kunde ta 1-2 timmar men du släppte taget efter fem minuter med våra händer knutna ihop o och mitt huvud lutat liggandes mot ditt bröst.

Nu börjar en ny resa... En resa att överleva denna saknad.

Tomt

Det kliar överallt
Jag kallsvettas
Skakar
Hungrig
Illamående
Ont överallt
Vill bara sova
Jag närmar mig Huddinge
Ju närmre jag kommer dessutom närmre kommer jag till sjukhuset
Där farmor ligger
Med slangar överallt
Dialys
Respirator
Massa konstiga tankar hur jag bara stoppar hela tåget och springer hem eller att jag river hela sjukhuset för jag är så jävla förbannad!!!

Just nu är jag lugn, jag gråter inte och kan skriva allt detta utan att bli hysterisk. Har jag accepterat och förberett mig nu?

Är det farväl nu?

Pappa ringde idag och det var inte det glada beskedet. Hon blir inte bättre så i morgon bitti åker vi dit och jag har ingen aning om vad som kommer hända.

Kommer de stänga av respiratorn i morgon när vi kommer dit och väntar tills hon tar det sista andetaget?

Om hon dör. Kommer jag orka med all ångest som jag redan har med att jag inte har varit där tillräckligt och stöttat henne och faster! Och pappa! Min fina pappa, jag har ingen aning om hur han mår för det känns som han lägger energin på att ta vara på min och alla andras sorg.

Just nu känns pappa så enormt oförstående när kommentarerna kommer att jag visste om det och att fet är väntat.

Ja, jag vet men jag har ändå levt på hoppet med att få en andra chans. Den kommer jag aldrig få och detta här att det bubblar och slåss i mage att jag knappt kan stå. Jag är trött, arg, irriterad, ledsen och sover dåligt. Drömmer mardrömmar där jag får veta hur egoistiskt jag varit.

Som de på jobbet säger: familjen går alltid först men ändå har jag vald att vara på jobbet. Jag tänker på att det e bytt jobb, det är lön samtidigt som min farmor legat ensam och lidit på sjukhuset när jag har skrattat och haft det bra på jobbet.

Jag vill inte hem för då kommet denna ångest. Jag kan inte fokusera på något.

Jag vet inte vad som väntar och det kanske är bra men samtidigt frustrerande.

Vissa stunder vill man bara göra som jag gör på gamla sjuka djur, ge en jävla massa sömnmedel och överdos av morfin så de somnar in.

Jag vill verkligen inte att hon ska leva så här. Jag vill hon ska leva och ha fet bra.

Hur ska jag nu kunna skryta om en av de viktigaste personerna i mitt liv utan att gråta när man annars blivit två meter lång och känner sig så speciell och lycklig att det är jag som fick henne som farmor?

Hur kan man förbereda döden?
Hur kommer jag kunna prestera bra på jobbet när hjärtat ännu blir bortskuren en bit.

Hålet efter farfar rivs upp då och då alltså inte läkt och det är över 12 år sen. Hur sk detta gå?! Jag är livrädd och samtidigt arg att jag har mage att tänka på mig själv.

Min farmor min klippa

Jag trodde det skulle bli lättare efter att farfar gick bort, som liten tänkte man att de va ju han man tyckte va mest snäll och när han kom till himlen vart jag jätte arg och jätte ledsen.

Men så är det inte. Detta är nog nästan värre. Se sin älskade plågas sakta in in i döden. Jag pendlar mellan flera olika personligheten. Den ena som är ångerfull , arg och sviken att man inte kan få säga hej då med ord och kramar, den andra har ångest och spyr när ångesten kommer ned till magen att veta att hon ligger där och lider och det enda hon vill just nu är att dö.

Den själviska sida skrämmer mig, den e så självisk att den ljuger för sug själv att det blir bra och går då under när man får dåliga besked.

Resan har redan börjat för mig och jag vet inte när den ska gå över. Det är så himla hemskt att invänta döden när man inte kan vara med personen som varit Klippan i ens liv?!

Man har ångest över hur jävla ensam hon måste känna sig där medan fan faktiskt har det bra på jobbet och glömmer henne.

Vad är jag för hemsk person? , jag vill aldrig hem längre, där väntar helvetet med all ångest i ett rött paket.

Om jg kunde skulle jag vara där vare dag och hålla henne fast hon sover, om jag hade kunnat skulle jag vart oftare hos henne men jag kunde inte.

Jag va tvungen att vara självisk för tt jag själv skulle överleva med jobb hem familj. Om jag kunde skulle jag delat mig för länge sen.

Men ändå vrider och vänder man sig för att försöka ge en skulden att man kanske kunde ha knölat in att åka till henne oftare, jag har ju lyckats med det nu när hon blivit sjuk!

Det som gör mig ledsen nu är att jag inte får prata och hålla om. Jag visste inte om att när vi alla va på korttids boendet var det sista gången jag fick prata, skratta och kärleksnagga och få hennes pussar man måste be om för att få.

Jag vet ärligt talat inte hur detta ska gå om man tänker på hur man mår nu, så länge hon är vid liv lever mitt hopp att säga ett värdigt hejdå.

Sorg

Vad menas med sorgearbete?
Uttrycket står för den stora ansträngningen att inse förlusten och att leva vidare. Det betyder inte att den man förlorat ska glömmas. Sorgearbete kräver mycket energi, och är på så sätt ett rättvisande namn på den mödosamma bearbetninga av förlusten. Därför är sörjande människor ofta mycket trötta.

Man brukar tala om sorgens faser. Vilka är de?
Vi människor är olika och kan också reagera mycket olika vid en närståendes bortgång. Men det finns ändå vissa drag som är gemensamma i de flesta människors sorgearbete. Dessa faser utgör inte avgränsade perioder i sörjandet, utan växlar fram och tillbaka.

Chockfasen
Det är vanligt att man först får en känsla av overklighet. Det kan vara svårt att fatta att den man älskar är borta. Man kan gå omkring som i en bubbla och ha svårt att ta till sig det som har hänt och som händer omkring en. Denna första period varar vanligen en kortare tid.
Reaktionsfasen
När chocken släpper är det vanligt att känslor av förtvivlan, oro, vrede, saknad och övergivenhet väller fram. Den efterlevande kan vara helt upptagen av sin sorg och sakna kraft för något annat. Denna fas kan vara i veckor eller månader
Bearbetningsfasen
Nu tänker man fortfarande mycket på det som hänt, men på ett delvis nytt sätt. Man börjar få perspektiv på förlusten och försöker förstå hur den påverkar resten av livet.
Nyorienteringsfasen
Med tiden känner de allra flesta att de både kan och vill gå vidare i livet. Man glömmer för den skull inte den som är borta, och känslor av ensamhet och saknad finns oftast kvar. Men sådana känslor dominerar inte längre tillvaron.
Vilka psykologiska reaktioner är vanliga i sorgen?
Ensamhetskänsla präglar starkt den vanliga sorgebilden. Den kan vara länge och kanske aldrig upphöra. Tanken på en framtid utan den som dött kan ge hopplöshetskänslor och missmod. Nedstämdhet, ängslan och gråtattacker är vanliga reaktioner, liksom rastlöshet, oföretagsamhet och ointresse för allt omkring en. Många tycker att minnet och tankeförmågan sviker under den första tiden efter dödsfallet. Koncentrationssvårigheter är vanliga. Påfrestningarna i samband med förlusten ger också ofta stressymtom såsom irritabilitet, oförmåga att fatta beslut och utbrott av ilska och avoghet.

Man tycker inte att man är sitt gamla jag och kan undra om upplevelsen av sorgen är normal. En del känner, förutom sorgen, skuld för att inte ha räckt till under sjukdomstiden. Andra bär på självanklagelser för vad de sagt eller gjort under den sista tiden. Somliga kan också känna sig mindre värda utan den avlidne.

Biopolär

Igår var jag och Richard hos psykfoktorn och under vårat samtal konstaterade hon på plats att jag förutom min depression och ADHD lider av bipolär någonting och det kändes väl skönt att vi båda fick svar till mina perioder.

Men nu så tänker jag ... Va fan. De suger ju. Ännu mera medicin, ännu mer läkarbesök.

Inte nog med detta går jag itu över min farmor som ligger på operations bordet. Jag kan inte tänka mig ett liv utan farmor. När farfar gick bort dig en stor bit av mitt hjärta och om farmor går bort dör jag... Så känner jag nu. Hur fan ska detta gå när jag än idag i över tio års tid sörget, gråter och saknar farfar så det gör ont , jag vet till Gud, jag är inte en självisk människa men nu vet jag att farmor inte ger upp ich tänker på i alla fall mig att jag inte är redo. Hon får inte ge upp men jag vill inte att hon ska lida som hon gör nu men med hennes starka kropp hoppas jag djupt i mitt hjärta att hennes mentala inte vill he upp utan att säga hej då. Jag ber och jag vill. Ge inte upp!!! Du är det finaste som finns kvar .

Orkar inte

Jag skriker när det blir för mycket och kan inte kontrollera, det är som en förbannelse

Sometimes you win sometimes you lose

Jag har drömt och drömt med samma ord som kommer ut från din mun. Ord som låter från att du vunnit och vi förlorat.

Ord som man inte kunde förstå men ändå trodde på.

Jag går vidare nu. Pappa , du finns inte kvar. Du flydde ifrån dig själv och lämnade kvar en hög med skit ifrån dig.

Jag drömmer och gråter och vaknar svag med klarnar upp och inser att det var vi som vann och du förlorat.

Två nya dagvovvar

Idag välkomnar vi Frasse och Tibbe till våran flock som bara växer och växer:) nu är det Albin,Ludde, Laban, Molly
Kastanja, Gärda, baylie, skrollan

Vi har idag badat, rullat, busat, jagat, nosat, och myst i skogen och hundfältet.

Vi ligger nu fyra trötta hundar och två tjejer i soffan och ser på animal planet.

Valpvakt

Idag har de vart en riktigt mysig start på dagen. Långpromenad och tog hem valpisen men sen vart de stopp på toan och nu e de tvätta resten av kvällen

Känner mig då jävla sviken

Haft en underbar dag. Arbetsintervju, nya daghundar, jobb ned kärleken och film med våran familj (Kim,Laban , Ludde, Albin, och Richard) men när man går in på Facebook och ser de "gamla " kollegornA känner man sig så jävla ..... Ja vet inte. Jag riskerade mitt jävla förhållande för de jobbet, ja kastade bort alla mina vänner, slutade höra av mig till min familj och mina vänner.

Jag gjorde allt och fick sluta... Självförtroendet kan då inte bli lägre när man gör allt för att passa in. Man går på afterwork fast man i te harvens för att sedan folk ska prata igenom en. Man bjuder i princip sig själv med armbågarna då de frågat alla som e kvar utom mig. De sa att jag inte passade in men ingen gav mig chansen. Jag gjorde allt och bad om kritik men vart istället bortslungad. "chefen" jag hade tog min stora kund. Han tog aldrig hand om oss. Han tävlade mot oss. Jag fick aldrig den hjälpen dd andra fick som kanske inte behövde den lika mycket som jag behövde.

Jag satsade allt..,


Jag har haft de bästa dagarna på länge med promenader i skogen men de spelar ingen roll hur mycket man gör eller hur mycket man super till det för att hålla sig vaken . Nykter som onykter. Klandra sig sjölvbich undra. Hur aka jag någonsin få någon chans hör i livet.

Jag gråter mig till söms
Äter magsår medicin
Äter min andra medicin
Söker på arbetsförmedlingen.

Infet av detta spelar roll, jag känner mig sjukt värdelös ich de betyder att jag i detta skede är sten nykter.

Jag dricker i princip aldrig men när jag väl gör det är jag bäst i världen med alla andra.

Jag känner mig ut-mobbad-"sparkad"

Dags att blogga lite

Igår var det sista dagen på Servicefinder och det kändes som ett skott i ryggen på en som redan låg om man säger så men man kan inte stanna upp och må dåligt över det utan man måste gå vidare.

Idag skrev jag in mig på Arbetsförnedlingen och fick en jätte bra man som hjälper dem som e lite speciella som jag e för att göra det lättare.

Haft tvättstuga och med alla kläder börjar hemmet se ut som ett hem igen men de projektet får jag fullfölja i morgon. Nu kollar jag på Arn med en iskaffe och Albin i famnen och sen bege sig för att vika resten.

Sen så har jag ju väldigt trevligt sällskap med våran kombo och Labbe.

Feber och vrickad fot

Jag och Sonja är som två döda sillar fast hon verkar dock inte frysa vilket jag gör. Inge kul...

Nu kör vi!

I fredags kom nya in i vårt team och de är grymt energiska och är sugna på att leverera.

Sista passet vart de frågor när vi gamlingar satt i telefonen så nu hade vi tänkt att ta en morgon dejt.
Morgon dejten blir förberedelser och för att få bort alla "men" "tänk om".

med sådana här morgondejter tror jag på många sätt är nyttigt för oss då vi för de första inte har en teamleader som ska leda oss, lära känna varandra och bli trygga tillsammans och att bli mer säker inför samtalen.

Jag hoppas de går med på lite högläsning och ett par övningar :)

Ja på servicefinder.se

Är det snabbt enkelt tryggt!

Världens bästa student!!!

På morgonen kommer dagishunden Molly, tar en liten morgontur innan kärleken kör mig till skolan.

Kommer dit och blir omfamnad av alla Goa människor, även de jag inte kände och kallade mig storasyster och att de va så tacksamma att jag hade funnits för dem när inga andra fanns eller när de andra inte förstod.

Det värmde i hjärtat då en berättade att jag var hans idol och förebild då jag tydligen var den enda som trodde på honom och att jag var den som pushade på honom och han tackade för betygen och allt.

Det e overkligt! Jag? Hur har jag lyckats få så många fina människor omkring mig?

Jag springer först ut med min grupp då jag håller upp skylten av våran klass.

Mamma och älskling står där med ett plakat på mig och möter sedan upp lillasyster. Molly var inte lika road över allt ståhej.

Vi åker hem till oss i Hässelby för att äta men möter först upp en hög med paket!!!

Fick 500 av underbara morfar! Så jävla snällt! Nu är man rik igen!

Snäckask med armband av lillasyster!! Jag älskar snäckor och vart så glad!

Blommor och ett kort av min man som fick mig att gråta en skvätt.

Av mammas jobbarkompis fick jag en flaska bubbel.

Av mamma en bubbelflaska av choklad!
Ett jätte fint kort och...

Ja de e så sjukt...

Jag fick en systemkamera och väska till!!!! Jag vet inte vad jag Ska säga!!!

Sedan åt vi lite tacos och kollade på disneyfilmen Micke och Molle och jag måste fortfarande titta bort för att inte gråta i vissa scener. Sen tog vi en promenad längst vattnet med Molly så hon kunde springa och jag fota.

Richard drog och jobba? Jessica drog till en kompis och Mollys matte hämtade henne så de va jag och mor kvar tills grannen kom med sina fyra vovvar och tog en kopp kaffe. Sedan åkte vi hem till mamma.

Under tiden messar jag svärfar och skickar till chefen och får världens ångest klump i magen då jag innan hörde av mig för att kolla hur det gick.

Mamma lagade en god thai gryta och prinsen kom efter tio och mös.

Nu är man snart hemma och jag kan inte sluta le.

Jag hade ingen mössa
Inget flak
Ingen mottagning
Ingen champagne frukost
Inge foto

Men

Jag fick betygen!!! Jag fixade det!!! Jag nådde mitt mål som jag kon till skolan för att ta och nu är det gjort! Nu är det nya mål i livet!!!

Är så tacksam för de liv ja har!

Bra jävla dag!!!

Mitt första sälj på de nya jobbet!! Från att kunden la på, skrek, pikade mig, till att sluta med sälj med skratt!

Oförglömlig kväll.

Efter gårdagens jobb bjöd personalen med mig till hagaparken för att dricka och äta gott. De var grymt trevligt där de va mycket prat med allt och alla.

Sedan drog vi till magenta där jag träffade Olof som dessutom jobbar där!!! Så jävla kul så då fick man bara glida in från kön och de va Asome!!! Hahaha. Men därinne märkte ja att mitt kort va borta och musiken va inte min typ så då tänkte jag gå hem för kvällen men då var jag tvungen att åka till Djurgården och hämta upp mina nycklar då prinsen hade dem.

Där träffade jag alla Richards kompisar och de va sååå kul!! De e så jävla mysiga och eftersom de va Lillnicklas dag fick han extra mycket pussar och kramar, men de slutar inte där. När jag sitter i taxin för att sedan hoppa av vid T-banan presenterar älsklingen mig för en av hans tjejkompisar och ja... Jag vart kär och hon tyckte inte jag skulle hem och jag kunde inte säga nej när hon tog mig runt armen och gick ifrån grabbarna.

Vi dansade och dansade och jag röd i hela kroppen av lycka när den grekiska folkdanslåten kom och vi körde på!! Jag fick ta den sista dansen med Nicklas och med älskling för att sedan åka hem.

Vi delade på taxin med Izzie och en annan tjejkompis som också var lika skön, hoppas man få se dem igen.

Bakis och skakis med en jävla huvudvärk ska jag ta mig till tunnelbanan och åka till lillebrors uppvisning. Luktar skit i håret och i munnen fast man borstar 4 gånger . Ja ja. Min frukost blir väl nu en Dr peppet och tuggummi.

Myser med Kim

Sitter på Piccola med Kim och väntar in min gorgonzola pasta och Kim en calzone. Nu ska vi bli feta

Idag tar jag min student.

Idag vart jag klar med min sista kurs. Formgivningen och fick mitt MVG jag tjötat på och kämpat för!

I morgon börjar jag på mitt jobb som heltidsjobb och längtar nästan att denna dag ska ta slut.

Fotografering är den 30:e då jag inte tänker ta det för jag har ingen mössa eller någon riktig klass. De vet redan att jag älskar dem. Jag kommer jobba den dagen!

Studenten är den 5:e maj. Då tänkte jag jobba för samma där! Jag är klar ny :) varför hoppa en Jobbdag som jag kan fira nu innan jag börjar!

Så jävla lättad och taggad. I morgon börjar ett nytt kapitel av mitt nya liv!!!

Jag tror Ruby har rätt...

Angående mina Foppa dojjisar då jag har så för jeafla ont i min vänstra sulan... Den där strängen son är på sidan. Den e ju heeeelt körd.

Ja, snart är man i skolan för typ sista gången och i morgon börjat jobbet.

Taggad? Svar jaaaaaa

En dag på grimsta

Med Cicci och mysiga pälsbollarns

Mys med min man

Arg och trött på allt.

Dagen började dag innan jag klev ut ur dörren från mamma mot skolan.

Jag hade 5 missade samtal från Kia som jag såg efter att Cicci pratat med mig.

Kia hade väntat på Richard och ringt på både dörr och telefon och ringde tillslut till Cicci som var en ängel som tog henne .

Pinsamt pinsamt

Sedan vart jag så less på formen då han inte ville ge mig ett bra betyg och ska komplettera med en powerpoint om någon designer.

Fin som jag gjort mig och taggad blir jobbintervjun inställd

Lite överansträngda ben