Är det farväl nu?

Pappa ringde idag och det var inte det glada beskedet. Hon blir inte bättre så i morgon bitti åker vi dit och jag har ingen aning om vad som kommer hända.

Kommer de stänga av respiratorn i morgon när vi kommer dit och väntar tills hon tar det sista andetaget?

Om hon dör. Kommer jag orka med all ångest som jag redan har med att jag inte har varit där tillräckligt och stöttat henne och faster! Och pappa! Min fina pappa, jag har ingen aning om hur han mår för det känns som han lägger energin på att ta vara på min och alla andras sorg.

Just nu känns pappa så enormt oförstående när kommentarerna kommer att jag visste om det och att fet är väntat.

Ja, jag vet men jag har ändå levt på hoppet med att få en andra chans. Den kommer jag aldrig få och detta här att det bubblar och slåss i mage att jag knappt kan stå. Jag är trött, arg, irriterad, ledsen och sover dåligt. Drömmer mardrömmar där jag får veta hur egoistiskt jag varit.

Som de på jobbet säger: familjen går alltid först men ändå har jag vald att vara på jobbet. Jag tänker på att det e bytt jobb, det är lön samtidigt som min farmor legat ensam och lidit på sjukhuset när jag har skrattat och haft det bra på jobbet.

Jag vill inte hem för då kommet denna ångest. Jag kan inte fokusera på något.

Jag vet inte vad som väntar och det kanske är bra men samtidigt frustrerande.

Vissa stunder vill man bara göra som jag gör på gamla sjuka djur, ge en jävla massa sömnmedel och överdos av morfin så de somnar in.

Jag vill verkligen inte att hon ska leva så här. Jag vill hon ska leva och ha fet bra.

Hur ska jag nu kunna skryta om en av de viktigaste personerna i mitt liv utan att gråta när man annars blivit två meter lång och känner sig så speciell och lycklig att det är jag som fick henne som farmor?

Hur kan man förbereda döden?
Hur kommer jag kunna prestera bra på jobbet när hjärtat ännu blir bortskuren en bit.

Hålet efter farfar rivs upp då och då alltså inte läkt och det är över 12 år sen. Hur sk detta gå?! Jag är livrädd och samtidigt arg att jag har mage att tänka på mig själv.