Igår var jag och Richard hos psykfoktorn och under vårat samtal konstaterade hon på plats att jag förutom min depression och ADHD lider av bipolär någonting och det kändes väl skönt att vi båda fick svar till mina perioder.
Men nu så tänker jag ... Va fan. De suger ju. Ännu mera medicin, ännu mer läkarbesök.
Inte nog med detta går jag itu över min farmor som ligger på operations bordet. Jag kan inte tänka mig ett liv utan farmor. När farfar gick bort dig en stor bit av mitt hjärta och om farmor går bort dör jag... Så känner jag nu. Hur fan ska detta gå när jag än idag i över tio års tid sörget, gråter och saknar farfar så det gör ont , jag vet till Gud, jag är inte en självisk människa men nu vet jag att farmor inte ger upp ich tänker på i alla fall mig att jag inte är redo. Hon får inte ge upp men jag vill inte att hon ska lida som hon gör nu men med hennes starka kropp hoppas jag djupt i mitt hjärta att hennes mentala inte vill he upp utan att säga hej då. Jag ber och jag vill. Ge inte upp!!! Du är det finaste som finns kvar .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar