Jag har minnen som är så levande. Dom kunde vara igår men då va jag bara två. Men jag kan glömma vad min sambo sa till mig flera gånger.
Du lyssnar inte
Hör du inte
Varför är det så.
När jag var liten var jag ett ganska argt barn
Jag slog och bet andra barn. Något jag minns idag ...är mina känslor...
...känslan att barnen retades, hånade, blinkade o va elaka emot mig.
Va en syn för dom vuxna att jag verkade empatilös.
Jag va väldigt duktig på vissa saker och vart väldigt upprörd när något skulle avbrytas.
Som.en teckning som man just nu fyller i med den gula så noga att man inte ska några streck eller vita nyanser.
Att lämna mitt projekt fick
Min värld rasa.
Jag hade bra fröknar. Tänker på dem än idag. Jag minns att jag fick rita och samtidigt kolla på kroppen pusslet. Alla våra organ. De va häftigt.
Jag minns när jag åkte skridskor med far och minns första gången jag lärde mig cykla
Allt detta lärde jag mig fort.
När jag var två år råkade jag ut för en elolycka som kunde kostat mitt liv. Min far är elektriker och hade sett hur han jobbade med kablar, eluttag osv. Jag tar alltså två elvispar från köket som mamma tror är till mitt kök i rummet. Pappa förstod att fallet va annorlunda när strömmen gick. Min tumme klarade sig och fick tillbaka huden som saknades men ärren finns kvar.
En rolig sak i historien är att innan detta hände pratade jag inget. Efter smällen kunde jag inte sluta prata. Jag lyckas också klämma min näsa i en av sjukhusdörrarna när jag tittar ut från rummet och de vart ju en scen i sig.
Jag vet att jag var arg. Men det var frustration. För ingen förstod att jag kände, upplevde saker ingen annan gjorde. Allt var i sådana extrema färger, ljud ljus och lukt. Jag trodde jag kom från en annan planet. Ingen förstod mig. Alla dömde mig. Jag var de elaka barnen. För jag slog ju. Barnens små gester va de ingen som såg eller hörde.
Min syster kom till världens.
Började drömma mardrömmar. Jag började kissade på mig och bråken vart mer påtagliga.
Vi flyttar till tullinge. Jag minns en gång hur illa jag tyckte om min syster. Jag fyllde år. Släkt och vänner kom med ett var sitt paket till mig och Jessica men när hon fyllde år fick hon de dubbla. Jag öppnade dörren i min finaste klänning och minns hur alla gick förbi... Förutom en person. Hon såg mig och hon hade dessutom en liten present...till mig. Men de är inte presenten jag minns. Utan Helene. Mammas jobbar kompis som jag idag kallar för gudmor. Hon såg mig på ett sätt ingen annan gjorde.
Jag va mycket hos farmor och farfar. De pirrade alltid när vi åkte in i skogen som närmade sig paradiset. Där var jag ingen jobbigt barn. Jag va bara jag. .. jag vet att jag hade massa arbetsuppgifter och när arbetsdagen var slut belönades vi med saft o gott. Jag var duktig. Stark. Envis som ett bi. Och gjorde såklart hyss. Jag testade min gränser. Även när jag inte fick åka ut med båten själv ...testade jag de. Som tre år får man inte tälja trägubbar. Jag smög in i ladan och hitta en gammal morakniv och skar upp hela pekfingret.
När jag kommer in med handen som jag döljer säger farmor oberörd med disken .
"Har du skurit dig med kniven?"
"Nej jag fick nog en sticka"
"Då måste de nog va världens längsta sticka"
Farfar och jag satt och spela kort. Farmor vart oftast arg när hon förlora så hon fixade i köket. Han var duktig på att rita. Om jag sa gräshoppa. Tog han fram bläckpennan och gjorde hårda streck som gjorde mig galen. De gjorde ont att se hur hårdhänt han va mot pappret. Men han gjorde en identisk gräshoppa.
Jag fick hämta upp laxen från bryggan till husen med grön hinkar
Och de sved direkt när jag bar dem.
"Är de för tungt Thessan?"
"Nej. Jag är världens starkaste. " jag gick och kämpade med tårna och tårarna sprutade. Men jag skulle upp. När jag kommer upp blir farmor lite halvt galen på farfar att han tillät mig gå hela vägen med så mycket fisk. Minns att laxarna va större än hinkarna.
Jag minns att gömde.mig när far kom.för att hämta mig. Jag ville inte hem igen. Till den andra planeten. Det är här jag hör hemma. Här är man inte arg på mig.
Jag minns hur stolt jag var över pappa när vi åkte ut med båten och fiska. Hur han höll spöet. De mjuka rörelserna och en sekundär ryckning som knappt märktes. Han hade en klocka som glänste i takt med hur han rullade in draget och också såklart fisken.
Jag o farmors dagar med båt var som dag o natt. Oftast fick hon 10 strömningar på direkten och jag knappt ett hugg och så kunde de vända att jag fick 4 fiskar på rad. De va något särskilt med att se all den vackra fisk med fjällen som glänste. Kunde titta och iaktta. Jag älskade att vara med på rensning
Men jag gillade inte fisken. Smakade fisk. Blä. Som tur va hade farmor massa såser till som va gudomliga. Men vågade adrig säga att jag inte gillade fisk. Då skulle jag inte passa in att leva på landet.
På gäddorna brukade man hitta en och annan fisk i deras mage. Men alla dessa organ va något som va spännande
Eftersom farmor rensade så fort tog jag med mig en mora kniv ned när jag skulle fiska hem några abborrar. Vi skulle göra eld ute om jag fick. Jag fick en... men var för liten. Jag nacka fiske öppna upp den från buken. Tog ut inälvorna och såg att detta visst kunde grillas. Nu skulle de bli stolta. Att se att jag rensat själv
Jag fick upp några till och mega stolt. Satt alla i en pinne och gick in.
De va då jag förstod att dill inte är min grej. Vi saltade och pepprade och la dill i ... jag avskydde de.
Men när jag och far va ute fick vi lite större fisk. Han hade citron med sig. JAG ÄLSKAR CITRON efter de. Och jag har citron i alla min fisk. Tack far.
På något sätt levde jag för dagen där. Tänkte aldrig på familjen i Stockholm. Men jag vet hur jag försökte förbereda mig inför när pappa skulle hämta mig. Om han kom förtidigt så va hela min planering förstörd. Ingen förstod hur mycket jag ansträngde mig utan såg att jag stretade emot och jävlades.
Undra om flera föräldrar tänker så om sina barn. Fast de snarare är tvärt om.
Allt ja hade va att försvara mig och visa mitt avsky men de tolkas så på helt olika sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar