Haft en underbar dag. Arbetsintervju, nya daghundar, jobb ned kärleken och film med våran familj (Kim,Laban , Ludde, Albin, och Richard) men när man går in på Facebook och ser de "gamla " kollegornA känner man sig så jävla ..... Ja vet inte. Jag riskerade mitt jävla förhållande för de jobbet, ja kastade bort alla mina vänner, slutade höra av mig till min familj och mina vänner.
Jag gjorde allt och fick sluta... Självförtroendet kan då inte bli lägre när man gör allt för att passa in. Man går på afterwork fast man i te harvens för att sedan folk ska prata igenom en. Man bjuder i princip sig själv med armbågarna då de frågat alla som e kvar utom mig. De sa att jag inte passade in men ingen gav mig chansen. Jag gjorde allt och bad om kritik men vart istället bortslungad. "chefen" jag hade tog min stora kund. Han tog aldrig hand om oss. Han tävlade mot oss. Jag fick aldrig den hjälpen dd andra fick som kanske inte behövde den lika mycket som jag behövde.
Jag satsade allt..,
Jag har haft de bästa dagarna på länge med promenader i skogen men de spelar ingen roll hur mycket man gör eller hur mycket man super till det för att hålla sig vaken . Nykter som onykter. Klandra sig sjölvbich undra. Hur aka jag någonsin få någon chans hör i livet.
Jag gråter mig till söms
Äter magsår medicin
Äter min andra medicin
Söker på arbetsförmedlingen.
Infet av detta spelar roll, jag känner mig sjukt värdelös ich de betyder att jag i detta skede är sten nykter.
Jag dricker i princip aldrig men när jag väl gör det är jag bäst i världen med alla andra.
Jag känner mig ut-mobbad-"sparkad"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar