I lördags var familjen samlade för att säga hej då. Jag var den enda som inte gjorde det.
På söndags natten opereras farmor och läkaren frågade om den i huvudtaget skulle göras för hon skulle förmodligen inte klara sig. På natten ringer det och pappa tror hon är död men hon hade klarat det. Hjärtat var starkt och hon kämpade.
Men efter operationen fick de sätta igång dialysen igen då njurarna slutat fungerat.
När vi kom dit berättade alla läkare att de inte kunde göra mera så nu hade jag ingen återvändo. De sa att när det skulle stänga av att det kunde ta 1-2 timmar men du släppte taget efter fem minuter med våra händer knutna ihop o och mitt huvud lutat liggandes mot ditt bröst.
Nu börjar en ny resa... En resa att överleva denna saknad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar