Hundmys med Kimmis!

Igår så small det till i ryggen efter att proppat upp det nya bordet… succé! Idag och resten va veckan är det fullt hus med vovvisarna! Abbe, Luddis, Molly och Labaaaan!

Jag och Kim har skaffat mys-data-nörd-kvällar där vi alltså sitter/ligger med var sin dator och spelar facebook spel samtidigt som våra vovvar gör allt för att sno våran uppmärksamhet som gör att det är både slapp och bus. Idag har vi kollat på nya tuttar och snygg tomtedräkt… jag ligger dock lite efter på att spara till mina nya hylla.

Älsklingen har jag nattat med kall handduk över ögonen som han har så ont i. Älsklingen. Men vi hade en trevlig Lunch och Middag vid vårat nya bord som får det att kännas så mycket lyxigare än att huka sig som grottmänniskor på vardagsrums bordet.

Nu kollar vi på Telefonpiraterna, Ludde halvsover sittandes på golvet mot oss, Albin sover vid mig och Laban bakom ryggen… Mys mys mys

Ont det gör ont…

Ja, så går ju Lena Philipsson´s låt som brakade igenom till en riktig go schlager dänga!

Men det stämmer ju, det gör ont en stund på natten… eller…. det gör piss ont. varför?

Jag sitter här och väntar in fysiska utmattning ska ta över den psykiska, för just nu gör jag allt jag kan för att undvika lägga mig ner och möta mina så kallade demoner som är tankar, som är ångest, som är stress, som värkande kropp men framför allt mina mardrömmar som blir allt mer intensiva, djupa och allt verkligare. Det är som verkligen händer. Jag känner hur jag försvinner med stormen jag föreställer mig av dånen utanför vårat fönster, en storm som fångar tag i mig och blåser iväg mig med, jag vet inte vart den för mig, vad jag lämnar eller vad jag tar med mig. Jag vet inte om jag är rädd eller nyfiken för nu är jag vaken… så länge jag är vaken kan mardrömmarnas demon ta mig till platser som gör mig alldeles panikslagen så svetten bara rinner ner när jag vaknar och känner värken i kroppen efter att ha spänts sig.

Just nu är jag i en verklig mardröm… kan man säga så… där man nått botten… åter igen… förvånad? nej.

Prestationsångesten, man ska va bra på allt, man vill vara bäst…..  MEN VARFÖR! Varför kär jag på mer än vad kroppen och psyket klarar av gång på gång. Vad är det jag försöker bevisa om inte min otroliga svaghet när jag bryter ihop efter min andra långa sjukskrivning för i år plus en massa sjuk dagar med migrän och annat strul som tar över.

Den jag förstör för är bara mig själv men ändå fortsätter jag med att misshandla mig själv och intala att jag alltid ska göra mitt bästa i allt jag gör och lite till och lite till efter det?

Nu hade läkaren tänkt att jag skulle vill upp mig under dessa tio dagar så foten får vila och resten av kroppen, och käka mina led-och muskelinflammations piller som jag inte hämtat ut för att inget studiebidrag finns att hämta förrän den 25:e.

Min överrörlighet gör mer skada än nytta och utan gymkort kommer man ingen vart med att jobba med det men samtidigt kan man inte jobba med utan att ta reda på vad, vart och varför det gör ont där, där, där, där-…. osv… skit va skönt… jag börjar bli trött… men ryggen gör för ont för att lägga sig i den mjuka sängen.

jag håller på att bli knäpp… jag är rädd!

Måste skriva av mig!

Jag var hemma hela förra veckan av migrän, ont i fot, rygg och axlar… de roliga va att ena dagen var det migrän, andra axeln, tredje ryggen och sen allt …

Jag har gått med detta ett tag igen… i ca 3 månader med glatt humör och försökt att gå upp stark, försökt att städa och orka lyfta vika torka golv diska fast det bara skrikit nej. Det har gått för jag har bitit ihop, jag har inte vågat berätta för ingen förstår.

Idag rann allt över och tårarna kan inte sluta. Nu har jag ångest att jag är borta från min praktik som jag älskar, jag har ångest att hemmet blir allt mer stökigt, jag får panik att jag allt mindre kan kontrollera mitt humör och får allt mer panik att jag känner mig så ensam i detta och inte kan prata om detta utan att känna mig som en tönt, mes hypo, larvig, överdriver, överkänslig….

allt knakar, låser, smäller, ilar, strålar, pirrar, värker.

Vissa rörelser kan ge mig en ny smärta på ett nytt ställe.

Jag sover även väldigt dåligt… jag sover mycket men det är oroligt, svettigt med drömmar. jag vaknar aldrig utvilad. ibland kan jag ha svårt at somna pga av smärta, att det gör ont, trycker, ilar, pirrar och ibland kommer jag inte upp för att det gör för ont. När migränen sätter fart kan jag inte somna…

Allt detta tar på psyket OCH JAG VILL BARA MÅ BRA! Jag tycker inte synd om mig själv men ibland blir man så trött…. man blir så arg för man känner sig så jävla klen och får panik för att jag känner att alla tror att jag hittar på, försöker hitta sympati.

Jag kan säga en sak, jag söker inget gulli gull eller att det är synd om en men vill hellre ha de och känna att man inte är så misslyckad och dum när folk högt tänker att allt är psykiskt, att det är överdrivet, att det alltid är fel på en… när jag inte visar att jag har ont vilket jag oftast gör märker de inte men när jag inte orkar känns det som världens klagar och jag får panik och känner mig misslyckad och blir arg på mig själv!

Fan fan fan fan… det är nu man ska vara ensam i en liten torpastuga så man slipper lägga allt gnäll på de nära… dessa stunder när jag inte orkar som nu vill man bara bli glömd för det som mest tar knäcken på mig är att omgivningen blir trött.

det hade kanske vart skönt att ha en vän som kanske “tillät” mig att ha så hör ont och kanske förstå att det är ett helvete och kanske få hjälp med saker utan att känna att man latar sig, larvar sig och utnyttjar och fular situationen…. jag är trött nu på riktigt…

jag har panik och kan inte sluta skaka för att det inte hittar något och inte kan hjälpa mig… Richard har många gånger sagt att under dessa perioder att han inte skulle orka och det ger mig panik också! allt ger mig panik! vad hade jag gjort om jag inte kunde skriva nu….så skönt att skriva men känns ändå otillräckligt men det fyller en viss tillfredställelse att få ner de mesta så man kan se… för ibland är det svårt att beskriva i tal och även i skrift.. oftast båda två och just nu är det båda två men detta underlättar…

Min grymma morfar!

Roland - målvakternas skräck på 50- och 60-talet

Det har funnits många fotbollsprofiler i IFK Oskarshamn genom åren. Roland Rosengren är definitivt en.

Han är också en av IFK:arna från det klassiska lokalderbyt mot AIK 1952 som fortfarande är i livet.

Han minns både matchen, som lockade rekordmånga 3 612 åskådare, och övriga tiden i IFK med stor glädje.

- När man tänker tillbaka så slås man av vilket bra kamratgäng det var hela tiden, säger Roland Rosen-gren, 72, när vi stämmer träff med honom på Idrottsparken.

Tre mål - på åtta minuter

- Det är väldigt vad tiden går fort, konstaterar han när han står på den nu lite vinterfrostiga gräsmattan och bläddrar i tidningsurklippen och minns tillbaka på svunna tider.

Åtvidabergssonen Roland Rosen-gren var ett nyförvärv av rang när han kom till IFK Oskarshamn första gången 1951 - 19 år gammal. Han stannade hos "Kamraterna" till 1954. Då värvades han till Jönköping Södra, som spelade i allsvens-kan på den tiden.

- Det blev två år i allsvenskan, berättar Roland.

Något mål i högsta serien fick han aldrig göra. Men desto flera i IFK Oskarshamn.

Säsongen 1952 var han på sprudlande målhumör redan i seriepremiären borta mot Boxholms IF. IFK vann matchen efter att Roland Rosengren gjort tre mål - på åtta minuter...

Derbyt mot AIK den 30 maj samma år gick Roland mållös från planen. Men han minns mycket väl att det blev seger med 2-0 och hur mycket folk det var.

- Det var tider det, säger han lite drömskt.

Straffspecialist

Efter sejouren i Jönköping Södra, fortsatte karriären i Motala innan Roland återvände till IFK Oskarshamn igen 1961. Den här gången stannade han till 1967. Då var han 35 år gammal och avslutade sedan en framgångsrik karriär i flera småklubbar i regionen.

Att rangordna bästa årgången i IFK:s historia är svårt. Men 1961 hade IFK ett minst sagt namnkunnigt lag. Förutom Roland Rosengren hette spelarna bland annat Sven "Flua" Persson och Rolf "Kocken" Andersson, som förövrigt gjorde åtta landskamper för Sverige.

"Kocken" har själv sagt att han tyckte Roland Rosengren var en av landets bästa spelare på den tiden och att det därför var konstigt att han inte fick chansen i landslaget.

IFK vann förresten serien 1961 - efter 17 segrar och en oavgjord - och tog klivet upp i division III (nuvarande division II).

Roland Rosengren var framförallt en straffspecialist. Många var målvakterna som blev grundlurade när Roland stegade fram till straffpunkten.

Han minns själv en straff borta mot Vimmerby på en regntung och lerig plan. Roland fintade skott två gånger genom att dra foten över bollen. Båda gångerna slängde sig målvakten.

- Men tredje gången tänkte jag att det var lika bra att skjuta, annars skulle han väl bli helt galen, säger Roland.

Han sköt - och grundlurade målvakten igen. Efteråt gick han fram till honom och slängde ur sig: "Var du på väg till bryggeriet?".

- Han jobbade nämligen på Åbro Bryggeri. Jag minns än i dag hur jag blev jagad av nästan hela laget, säger Roland och brister ut i skratt.

I dag har han hunnit fylla 72 år. Men minnena från tiden i IFK Oskarshamn finns fortfarande kvar.

- Det var inte bara på fotbollsplanen vi hade roligt tillsammans. Det var mycket som hände utanför också. Vissa händelser lämpar sig nog inte för tryck, säger Roland och brister återigen ut i skratt.