torsdag 24 november 2011

Ont det gör ont…

Ja, så går ju Lena Philipsson´s låt som brakade igenom till en riktig go schlager dänga!

Men det stämmer ju, det gör ont en stund på natten… eller…. det gör piss ont. varför?

Jag sitter här och väntar in fysiska utmattning ska ta över den psykiska, för just nu gör jag allt jag kan för att undvika lägga mig ner och möta mina så kallade demoner som är tankar, som är ångest, som är stress, som värkande kropp men framför allt mina mardrömmar som blir allt mer intensiva, djupa och allt verkligare. Det är som verkligen händer. Jag känner hur jag försvinner med stormen jag föreställer mig av dånen utanför vårat fönster, en storm som fångar tag i mig och blåser iväg mig med, jag vet inte vart den för mig, vad jag lämnar eller vad jag tar med mig. Jag vet inte om jag är rädd eller nyfiken för nu är jag vaken… så länge jag är vaken kan mardrömmarnas demon ta mig till platser som gör mig alldeles panikslagen så svetten bara rinner ner när jag vaknar och känner värken i kroppen efter att ha spänts sig.

Just nu är jag i en verklig mardröm… kan man säga så… där man nått botten… åter igen… förvånad? nej.

Prestationsångesten, man ska va bra på allt, man vill vara bäst…..  MEN VARFÖR! Varför kär jag på mer än vad kroppen och psyket klarar av gång på gång. Vad är det jag försöker bevisa om inte min otroliga svaghet när jag bryter ihop efter min andra långa sjukskrivning för i år plus en massa sjuk dagar med migrän och annat strul som tar över.

Den jag förstör för är bara mig själv men ändå fortsätter jag med att misshandla mig själv och intala att jag alltid ska göra mitt bästa i allt jag gör och lite till och lite till efter det?

Nu hade läkaren tänkt att jag skulle vill upp mig under dessa tio dagar så foten får vila och resten av kroppen, och käka mina led-och muskelinflammations piller som jag inte hämtat ut för att inget studiebidrag finns att hämta förrän den 25:e.

Min överrörlighet gör mer skada än nytta och utan gymkort kommer man ingen vart med att jobba med det men samtidigt kan man inte jobba med utan att ta reda på vad, vart och varför det gör ont där, där, där, där-…. osv… skit va skönt… jag börjar bli trött… men ryggen gör för ont för att lägga sig i den mjuka sängen.

jag håller på att bli knäpp… jag är rädd!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar