I morse ringde jag min boende stödjare och avbokade. Inte för att jag skulle sova som jag hade hoppas på.
Men har inte fått sova på minst två veckor av mina knän som vrids,låser sig, viks, knäcks... allt detta kan inträffa i min djupaste sömn för att sedan vakna i gallskrik ich en smärta som kan ta emot alla medel för att slippa känna eländet.
Jag märker att mitt humör ligger och svajar emot ett stup och jag börjar tappa kontrollen och humöret allt mer. Ingenting funkar och jag ser mina taggar växa ut från kroppen .
Jag håller på att bli galen. För lite knän. Det låter ju för larvigt men så e de. Ska på magnet röntgen den 20 april sen tar det ytterligare längre tid innan jag får hjälp. Jag kommer ju hinna få sparken och bli singel innan dess
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar