Jag kan sitta i timmar och titta på fotoalbum och foton från olika tider och ställen. Men dom som tar mest är dom från bondgården. Mycket för att få bekräftat att de va på riktigt. Minna minnen är sanna, och dom är då glada.
När jag berättar vad jag fick göra på bondgården kan vissa på säga att jag hade ett tufft liv? Hur kan det va ett tufft liv att hjälpa min famor och farfar att plocka stenar, fylla hinkarna, föra dem bort till en sten hög, börja om igen och aldrig bli klar. Få blåsor och sår.
Jag älskade det. då gjorde jag som farmor och farfar och när jag ledsnade minns jag att jag kunde försvinna i en jordhög och plocka sten i ordning och se om de finns någon mask.
Det var rätt enkelt där. De visade hur mycket det va som behövdes göras. jag tror nog jag aldrig vart beordrad att göra det, utan det kom självmant, för jag såg utmaningen. farfar förklarade ganska länge varför de skulle plocka allt sten, de skulle sedan bli en ny fin jord utan ogräs och sten som störde. Innan vi körde igång med själva stenplocket fick farfar köra upp jorden med en traktor, men jag minns att den började brinna. och farfar bara skrek och satt kvar i traktorn. så farmor springer fram och öppnar dörren så han kunde springa ut. När traktorn då va trasig fick farmor, farfar och jag ta en gaffel liknande sak som skulle vända på jorden. samma gaffel vi hade till masken. jag fick också en som va trasig, de va i prefekt storlek. så vi gjorde så gott vi kunde tills Fredrik kom med sin jätte stora traktor!
vi hade grusplan bid huset och några plattor som jag skulle ordna... för de sa att jag inte kunde, de e för tungt svårt. självklart tog jag den.
de roligaste med att plocka ogräs va när man kände hur man fick upp hela roten. Men de hör ogräset satt som under sten. Efter en insedent då jag fick någon röd tusenfoting som gjorde mig illa vart jag rädd att föra mina händer intill jorden. det är jag än idag.
jag fick ett par trädgårds handskar men de greppade inte, känslan försvann. jag försvårade då gärna för mig . jag tog pinnar som ständigt gick sönder för att mjuka upp den hårda jorden. jag kunde sitta i timmar med samma ogärsplätt tills farmor bad mig sluta. sedan vart jag arg. farmor vart irriterad och då kom tyskans mummel fram.
tyvärr så började jag förstå fraserna mer och mer och när jag då säger att jag inte alls är ett dumt smuts gris smäller hon igen dörren.
Farfar kommer med en röd t shirt och tittar på mina händer och alla de trasiga pinnarna.
Jag förklarade att jag försökte få jorden bättre. Han sa då att de fanns vissa verktyg i ladan där dushlådan fanns.
När jag kliver in ser jag en jätte kruvmejlel som sitter under någoot trä, jag sliter bort den oh får en vägg att tippa. jag springer därifrån och smäller igen dörren.
Nu hr jag sruvmejseln och jag lyckades till och med få upp blocken som nog va lika stora som min överkropp då. när jag lyfte upp kunde jag snabbt dra bort allt ogräs och även upptäcka myrgångar och ögg.... de va coolt. jag gick och hönta en sten som kunde hålla upp blocket medan jag slet bort allt ogräs och sabbade myrgången.
dagen efter hör jag farfar ropar på morgonen med de där lite luriga ljudstämman. Thessaaaaaan.
Jag går ned för trappan och ut genom dörrren. går med mina bara fötter över gruset.
"Vart är skruvmeseln? "
"Där borta....."
"hämta den nu."
jag såg hur han tittade in i ladan. balken som hade stått av mejseln hade lyckas ta sönder pumphantaget till duschlådan.
När jag kommer tillbaka ger jag han mejseln, han tar den... fäller upp träbalken, sätter mejseln under, tar fram en spik och hammare och spikar fast den.
"så, nu vart den dit satt. va gjorde du med mejseln, den är alledes jordig och mejseln är helt oanvädsbar från stenar som gör att den inte kommer fastna på en skruv."
"jag hittade myror under plattorna."
"va bra, då får vi skaffa myrr, och så får du andvända trädgårdsredskapen istället."
Jag fick en liten neccesär med en gaffelliknande, en stålpinne med spetts och spade och en ogräsmaskin... de va grönt. Tyvärr så gick den där pinnen sönder då den böjdes av alla lyft jag gjorde med den... jg kunde inte låta bli att öppna lite exra för att kunna se vad de fanns för liv. ogräsen fanns ju runt om. i mitten va de mest sand, men de va där djuren gjorde sina gångar, la sina ägg. de va som en liten under värld. innan jag öste ned myrr.
jag tappade tiden, hungern, solen som gick ned.
just den biten har jag inte vuxit ur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar