torsdag 9 april 2015

I try my best but dont succeed

Jag vill alltid göra mitt bästa. Inte för att bevisa något utan för att jag vill. Mitt mål att alltid må bra och växa. Jag ger rätt mycket komplimanger till folk omedveten. Okända som bekanta. De bara kommer upp spontant om jag ser en grym teknik i dans, ta sig hand om barn djur, sätt att prata, uppskatta you name it. Jag söker inte bekräftelse att få tillbaka för min erfarenhet är att folk skrattar åt de eller ska trycka ned sin komplimang. De är inte mitt problem utan jag sa bara va jag tyckte och kände som jag gilla. Jag gillar ju människor och deras färdigheter och vill de ska då höra de då. :) Vi alla har våra svagheter och brister. Jag har dom och jag är rätt öppen med dem för att inte skylla ifrån eller dölja. Jag öppnar mina svagheter för att sedan kan bli uppmärksammad och att de vet att det är så och inget annat. Istället för att störa sig på en person som beter sig annorlunda och samla på sig dålig energi på de som kan växa till avsky vill jag finna förståelse och acceptans och då lättare kan säga till mig att de vart tokigt. Jag är rätt enkel. Har mina principer. Om någon frågar om klänningen är fin på en kan jag snabbt svara nej. Jag kan också be om ursäkt när någon visar missnöje och be dem säga till. Min bekräftelse kan vara kritik. Kritik i mitt sätt blir en belöning av erfarenhet att den grejen passar inte in. Jag tar inte illa vid mig att vara rak på sak. Men jag blir väldigt skör när man gjort allt tvärtom. Man gaddar ihop sig samlar på saker och spyr hur dålig man e som knte förstår va de tänker de vill jag ska göra. Jag har svårt att bli omtyckt av vuxna människor. Jag måste hitta en balans att kunna få dem förstå att jag vill göra de bra för alla med att vara rak. Men också kunna säga att något är bra när man ändrat ett beteende. För mig blir upprepade konflikter som i min vän ovetande har bildat ett bild där jag inte förstår och inte vill förstå. Att de tror man är lat, inte bryr sig, inte kan ta i saker själv. Jag är besviken på mig själv igen att jag misslyckat med de mål jag haft. Att bli en del av en grupp, kolegor, Jag tycker inte synd om mig själv Jag hatar inte mig själv Jag är bara frustrerad över hur jag någonsin ska lära mig anpassa till en värld som är så komplicerad där allt finns i huvudet och gror medan mitt huvud rullar för stunden. Do that - I fix Fix that - absolut Don't do that - Okej Jag har tillsammans med mor och boendestöd och far insett att sedan när jag var liten vart de kaos när mor vad mig göra 5 saker i rummet. De va kaos och jag hade misslyckats. De funkade inte för mig. De vart för myclet. Men ge mig en sak i taget wller två och jag gör de bättre än någon annan. Det är ju min styrka om man kan acceptera att börja med två. Då blir det rätt kränkande med öppet hjärta säga att detta vill jag bli bättre på men jag får förklara och försvara när de frågesätter mig som person. Jag kan känna av en människa och förstå Jag håller alltid inte med Jag kan säga till en person att den va dum som gjorde så. De betyder inte att den är dum Att bli arg på en för stunden för att tycka olika betyder inte att jag ogillar personen och är arg. Jag är rätt nolla Lever för dagen Fyller mig själv med bekräftelse för den är viktigare än någon annans. :) Men man blir skör när man trott och sett en bild som helt plötsligt blir en annan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar