Varför!? Varför?! Vad är det för fel på mig!? Varför kan ingen jävel förstå mig?
Jag finns där för er, jag förstår er, jag tröstar er utan att tycka annat än att göra allt för att få er må bra. Men jag? Vem ´är jag? Jag är inte värt ett skit. Jag är inte värd kärlek, jag är inte värd att känna utan att hånas jag är inte värd att agera utan att det är mitt fel.
Av alla människor på jorden känner jag mig ändå så jävla ensam. Jag känner mig så övergiven att jag inte får den kärleken, den förståelsen och trösten jag ger.
Jag vet inte vad jag skriver, jag bara gråter… det är det enda jag är bra på. och ångest… att det ständigt är mitt fel, jag som överdriver, jag som är larvig. jag har det hela tiden i mitt huvud… jag är fan skadad på riktigt…
borde jag inte vara värd mer än så… tydligen inte. det jag vill ha är dig, jag ger allt jag kan men jag får ständigt hugg i bröstet, sändigt denna besvikelsen och den hemska känslan att vara osäker och illa till mods. Jag har ingen ork att ta hand om mig själv.
Jag har ingen ork att ständigt förklara andras misstag och ändå få skiten tillbaka på mig.
Jag orkar inte att försöka att bli älskad. Jag orkar inte längre försöka att bli förstådd och acceptera.
Jag orkar inte längre trycka ner mig med mina brister och överväga mina fel emot andras så de kommer undan. Det är alltid jag.
Jag orkar inte mer… jag orkar fan inte mer. jag har ångest och tårar och jag vill bara dö för det tar på mig!!! jag hatar denna panik att känna att man inte kan komma fram till den man älskar över allt annat på denna jord…
den viktigaste personen i mitt liv. personen som ger mig mening att fortsätta, fortsätta att bättra mig själv och lyssna att det e jag som har fel. jag som är den felande länken…
jag finns för alla.. ingen för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar