Jag försöker gång på gång förslak komma under funf med vad jag gjorde för fel mer än att jag skrev att jag blir borta några dagar för att få vara lite själv.
Jag älskar honom över allt annat. Jag bara gråter och gråter och vill bara skrika… jag är så frustrerad och ledsen. Jag vill bara fråga varför han inte ringer mig eller skriver… om han var på festen.. han kanske redan kommit över en och träffat någon som är mer i han smak… jag vet inte… självförtroendet är på botten om inte värre och likaså mitt förstånd.
Jag kommer inte grejja det här… det var ett svårt beslut med mycket som krävdes och mod för att få mig att vilja ta detta avstånd i ett par dagar… kvällen vart bara fel… jag trodde jag skulle få sova ho frugan, men hon hade inga nycklar, pappa var inte hemma och mamma släppte inte in oss.. vi söp våra skallar och jag tog modet att inte vilja svara när han ringde… anledningen var för att jag just var så berusad och inte ville säga saker man ´kan ångra… sms man fick att jag är sjuk i huvudet och har måndagen på mig att hämta alla mina saker fr annars skulle han slänga ut skiten.
Både jag och Olimpia tittade på varandra… jag grät och grät… och jag gråter än.
Hur ska jag komma över detta… min ångest att han inte vill ha mig… ångest att han inte är min och jag inte är hans… eller jo… han har ju kvar mig då jag inte har någonting… jag har gett bort hela min själ och vet inte hur jag ska få den tillbaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar