måndag 16 augusti 2010

Jag blir förföljd! Och nerfisad!

…Dix var väldigt orolig denna natten och trodde då att det var för att han inte riktigt kände sig trygg här hemma hos oss. Klockan tre går vi våran sista promenad inför läggning och klockan fyra skällde han till ljudet av ett flygplan och låg sedan och rörde sig till fem medan jag masserade honom som fick honom att att lugna ned sig med andligen tills jag kommer till magen som är stenhård. När jag masserar med mjuka och lite kraftiga rörelser somnar han totalt och då kommer de. Stinkbomb efter stinkbomb. Han blir tyngre och tyngre och lukten blir värre och värre. Fallet var löst.

Jag ställde klockan på 06:00 för att ta en tidig och så lång promenad som skulle behövas för att kanske få bajsa mera men då ville han inte upp. Då tittade han bara upp och kolla snett men vid 07:00 tyckte jag att han fick vakna. När vi går promenaden längs vattnet där vi hittade fågelungen som vi då inte såg till känner jag mig väldigt iakttagen och sen jävlar biper det till. Efter oss kommer den där jävla ungen springandes… eller.. såg mest ut som en pingvin (Jag älskar pingviner) med för stora ben som han inte vet hur man ska gå med riktigt.

Jag fäster kopplet och väntar tills han kommer för att extra kolla hur han såg ut. Jag sitter mig på marken och tänkte vara beredd att ta han innan han smet men det behövdes inte då han kom och satt sig mellan mina ben. Inte en fjäder va skadad.

Vad har jag gjort!? Tänker jag då… Jag har bidragit med det här men fan inte! Så här tam kan den inte bara va om inte folk har matat skrutten innan. Bebis heter nu i alla fall Mesis och nästa promenad ska han få lite blöt bröd och kanske lite tonfisk.

Innan vi tänkte vända måste jag locka iväg skrutten någonstans då han faktiskt inte kan flyga riktigt bra än. (När börjar de flyga?)

Jag går mot vattnet och han går (eller vad Mesis nu kan kallas gå) efter mig som jag trodde. När vi var i vattnet och han ser väldigt nöjd ut och tittar på ankorna drar jag iväg fort och han kvar i vattnet blänger på mig utan ett ljud. När vi sedan inte ser honom gapar han. Urs vad man bara vill ha hem Mesis. Jag älskar dunen!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar