Statist

Ja idag va jag och Lucas på filminspelning istan i ett par timmar och även fast man är statist och eventuellt inte kommer ses så är de rätt kul att träffa skådespelare och se hur de gåe till. Va riktigt mycket jobb för några sekunders jobb. 8.30-11.40.

Den va de bara gasa hem, få soffan utskickad, mata lucas o ta sig tillbaka till förskolan.

#Hatahelger

Fredagar ger mig ångest
Fredagar vill få mig att stänga ner alla sociala medier för att inte bli påminnd hur jävla ensam man är.
Jag vet inte när min telefon ringde eller plinga sist att någon ville ses.

Jag har ännu mer ångest nu när man är gravid.

När jag väl hör av mig till folk så frågar de hur magen mår

Jag vill vara säga att jag mår så jävla dåligt och vill göra vad som helst för att glömma. 

Att bara få bli utbjuden. Senaste gången var man bjudit sig mer eller mindre med armbågarna.

Sist jag va ute på krogen så slutade med att jag drog hem då ett gäng inte kom in och ett annat gick in. De ena bad migvdra till de andra och de andra gjorde desamma
Som de indirekt inte ville ha med mig att göra.

Jag får inte ihop de. Folk verkar gilla mig
Folk verkar gilla att prata med mig men att umgås verkar inte finnas på världskartan

Jag hatar helger då de är så ångestladdat
Hata hata hatat

#Aldrigmerafet

Man ska inte skylla på saker men däremot förklara hur man lyckats gå ner sig att gå upp i vikt. Mitt fall är enkel här. Under min period där jag jobbade på dagis va de för mig gå avstånd både dit och till vällingby för att hämta dogsen på dagis . De resulterade i att jag gick mellan 2-3 mil om dagen. I och med jag gick väldigt mycket så vart man väldigt hungrig. Min kropp hade råd att äta allt då den förbrände allt. Min vikt låg mellan 75 och 77. Tänk då va mycket jag åt för att för att inte gå ned med all den promenad jag gjorde.

Jag slutade och vart deppig och vilsen med noll ekonomi.

Sedan från att röra mig om dagarna, inte vara promenera till platser utan även gå hela dagarna med barn så hamnade jag på ett kontor. Inte nog med det vart mina kramper värre och värre som resulterat med tröningsförbud.  No more dance for me or running  :/

Från DuracellKanin till kontorsråtta med samma kost som innan är det inte konstigt att det går undan.

Men så idag fick jag nog när jag hittade underbara byxor.  Aldrig sett så fina byxor som va i min storlek. .. "va"
Fortfarande gråtfärdig att jag inte köpte dem men fick som sagt inte på mig dem och chocken att ha gått upp till 85 kilo. Det va över ett år sen jag vägde så mycket och det har jag lyckas gå upp på 3 månader....

Inget kommer rucka detta ... nu ska sunda Thessan tillbaka.

Detta va meningen. Har känt mig extremt deppig sen jag fick brevet från st göran som tyvärr inte verkar kunna hitta specialister i sthlm för just mina besvär och där man kan misstänka EDS. .. jag har alltid haft dessa besvär och får tro att jag alltid kommer ha så. Så jag får göra det bästa av situationen. 

Jag kommer iallafall inte dricka en enda gång förrän på nyårsafton! Då blir det champagne!!!! Och då ska jag väga 75 kilo igen!

Roxette - riktiga hjältar

Innan jag åkte tillbaka till Stockholm skulle jag söka på nätet på vilka låtar som skulle framträda. Då ser jag stora kända tidningar som sågar dem och ger allt en tvåa. Varför
De tycker marie Fredriksson satt på sin stol och såg sorgen ut
Låtarna hade tonas ned
Hon kunde inte sjunga eller hänga med.

När vi stod där förväntansfulla i ett spöregn tappade ja och andan när vi såg hur två assistenter hjälper henne fram till stolen på scenen. Hon ler med de största man kan ta. Första låten kör i gång och kör första versens meningar klockrena. Festen va igång
Visst hon höll inte samma toner eller hängde me. Men med pupillen va allt en fest och de fanns inget sorgligt.
Jag kände mest vilken hjälte som satt still på sin stol under hela konserten i spö regnet. Hon måste fryst arslet av sig. De hade en jätte söt sångfågel som klev närmre till Marie där de behövdes och ja... att sitta på en stol och sjunga. Bara de är ju ett hinder. Men hon körde och tårarna kom i massor

Hur har man mage att kritisera dessa konserter.  De gjorde de så bra att ala som va på scenen va klädda i svart. Hon va vit som en ängel och när strålkastarna körde o refrängen såg man hur regnet smattrade över dem och hon körde. De va en oförglömlig kväll. Mamma berättade att detta va bättre än när hon såg dem för 20 år sen i globen. Hon är en sådan stor människa.

Man kan inte kalla mig ett hysteriskt roxette fan. Men som bäbis om skriker, är ledsen eller glad satt mamma hörlurar runt mina öron , satt på kassett bandet och satt på joyride.  Då va ja tyst. Och låtarna har följd med mig hela vägen
I skolan skulle vi översätta låtar på svenska. Jag tog listen to your heart. Många texter och meningar från den låten finns som budord på alla mina.block och kalender tillsammans med tro hopp och kärlek. Tillsammans med sörj ej för det du saknar utan glädje för det su har

"Så mycket men så svårt att finna orden"

Det är en av raderna jag har med mig överallt. För jag har så mycket inom mig som är så svårt att få ut och nå ut. Att lyssna till sitt hjärta.

Marie Fredriksson.  Du är en idol jag alltid följt.  Dina låttexter har jag spridit till andra som.aldrig skulle lyssnat på dem. En av dem är min man. Tro och sparvöga
Den du gjorde med Isaksson
Things will never be the same
Chanses

"Underbara ADHD" in my ass

Jag är fan riktigt förbannad och dessutom frustrerad och kränkt.

De kränkande började innan förställningen  där en person frågar vart jag ska. Jag svarar då trevligt att jag ska på en ADHD föreläsning... vilket personen svarar med att "som alla ändå verkar ha nu för tiden"

Människan i säga vet nog inte om att denna otroligt dumma kommentar går till en tjej med adhd

Med jobbig uppväxt
Jobbiga och stormiga relationer till familj och vänner
Mobbing
Skola

Än idag har svårt med de sociala spelet
Svårt att få behålla jobb...
Jag är idag deltids sjukskriven med försäkringskassan i hälarna med skulder hit och dit. Jag har ett jobb som avslutas i juni och jag har ingen utbildning eller någon resurs till att kunna plugga.
Jag är 25 år och känner mig mest vilsen av alla och ensammast med att ständigt kriga.

Vi går på föreläsning i Boulevardteatern "ljuvliga jävla Georgios "

Äntligen så finns de en krigare som lyckats och nu redovisar men de man får på denna timme är ...som de kändes för mig ett skryt på allt dumt han gjort och ett skryt på allt gott han sedan gjort efter sin diagnos.... watta fakk? 

Det fanns ingenting över hur personen i sig lyckades. Vad fick han att tänka annorlunda hur lyckades han från brottsregister med de feta cv.t

Jag har gått med i så många grupper på Facebook.  Läst på nätet och allt man får läsa är hur bra de är med adhd och hur svårt det är med adhd.

Men hur fan hanterar man de då? Hur hanterar man de svåra. Man kan liksom inte bara låta de va och försöka se över de fina. Då kommer ingen någonsin vilja va min vän, partner eller anställd.

Jag går KBT jag går på massa mediciner med jobbiga biverkningar och de är absolut skönt att höra när ens läkare säger vilken bra inställning jag har. Klart som.fan jag måste ha. Om jag skulle känna med alla biverkningar hade jag varit ett vrak som bara gnällde över allt som hände i ens kropp.
Utan att bita ihop hade hela världen tunnelbanan fått höra vad jag försöker inte höra tuggummit  smartphone knapparna ljud.  Tuggande på naglar som smattrar någon som hummar någon som luktar . Någon med fet finne på näsan man bara vill klämma.

Jag vill bara explodera!

Tänk vad en persons kommentar kan starta igång en sådan här frustration  och ja.... jag vet inte vad jag ska göra med mig.

Hur mycket ska man orka

Sovit dåligt i tre veckor. Jag har äntligen köpt min sovmedicin så jag fått sova dessa två dygn.
Jag har fått tid hos en hudspecialist. Fått svar på njurarna som inte mår bra och ska få medicin för de.  Allt verkar lösa sig och jag mår bra.
Kryssning är bokad och middag hos svärföräldrarna ikväll.
Tills jag öppnade ett brev från försäkringskassan.  De vill ha ytterligare 5100 denna månad och nu vill jag bara gräva ner mig... jag blir så less. All motivation bara dör

I try my best but dont succeed

Jag vill alltid göra mitt bästa. Inte för att bevisa något utan för att jag vill. Mitt mål att alltid må bra och växa. Jag ger rätt mycket komplimanger till folk omedveten. Okända som bekanta. De bara kommer upp spontant om jag ser en grym teknik i dans, ta sig hand om barn djur, sätt att prata, uppskatta you name it. Jag söker inte bekräftelse att få tillbaka för min erfarenhet är att folk skrattar åt de eller ska trycka ned sin komplimang. De är inte mitt problem utan jag sa bara va jag tyckte och kände som jag gilla. Jag gillar ju människor och deras färdigheter och vill de ska då höra de då. :) Vi alla har våra svagheter och brister. Jag har dom och jag är rätt öppen med dem för att inte skylla ifrån eller dölja. Jag öppnar mina svagheter för att sedan kan bli uppmärksammad och att de vet att det är så och inget annat. Istället för att störa sig på en person som beter sig annorlunda och samla på sig dålig energi på de som kan växa till avsky vill jag finna förståelse och acceptans och då lättare kan säga till mig att de vart tokigt. Jag är rätt enkel. Har mina principer. Om någon frågar om klänningen är fin på en kan jag snabbt svara nej. Jag kan också be om ursäkt när någon visar missnöje och be dem säga till. Min bekräftelse kan vara kritik. Kritik i mitt sätt blir en belöning av erfarenhet att den grejen passar inte in. Jag tar inte illa vid mig att vara rak på sak. Men jag blir väldigt skör när man gjort allt tvärtom. Man gaddar ihop sig samlar på saker och spyr hur dålig man e som knte förstår va de tänker de vill jag ska göra. Jag har svårt att bli omtyckt av vuxna människor. Jag måste hitta en balans att kunna få dem förstå att jag vill göra de bra för alla med att vara rak. Men också kunna säga att något är bra när man ändrat ett beteende. För mig blir upprepade konflikter som i min vän ovetande har bildat ett bild där jag inte förstår och inte vill förstå. Att de tror man är lat, inte bryr sig, inte kan ta i saker själv. Jag är besviken på mig själv igen att jag misslyckat med de mål jag haft. Att bli en del av en grupp, kolegor, Jag tycker inte synd om mig själv Jag hatar inte mig själv Jag är bara frustrerad över hur jag någonsin ska lära mig anpassa till en värld som är så komplicerad där allt finns i huvudet och gror medan mitt huvud rullar för stunden. Do that - I fix Fix that - absolut Don't do that - Okej Jag har tillsammans med mor och boendestöd och far insett att sedan när jag var liten vart de kaos när mor vad mig göra 5 saker i rummet. De va kaos och jag hade misslyckats. De funkade inte för mig. De vart för myclet. Men ge mig en sak i taget wller två och jag gör de bättre än någon annan. Det är ju min styrka om man kan acceptera att börja med två. Då blir det rätt kränkande med öppet hjärta säga att detta vill jag bli bättre på men jag får förklara och försvara när de frågesätter mig som person. Jag kan känna av en människa och förstå Jag håller alltid inte med Jag kan säga till en person att den va dum som gjorde så. De betyder inte att den är dum Att bli arg på en för stunden för att tycka olika betyder inte att jag ogillar personen och är arg. Jag är rätt nolla Lever för dagen Fyller mig själv med bekräftelse för den är viktigare än någon annans. :) Men man blir skör när man trott och sett en bild som helt plötsligt blir en annan.