lördag 3 september 2011

Min vackra man!

Du är inte här, men ändå känner jag dig. Jag saknar dig men ändå är du här. Jag är så glad att jag är din och du är min… Vad skulle vi va utan varandra. Så olika men ändå så lika. Våra styrkor och våra svagheter. Min bästa vän! Jag älskar dig! Jag är så kär.

Den 17:e/18:e Mars 2009 förändrades mitt liv… till något stort, till något vackert.

Dina fina ord och sms.

Våran framtid, du har lillen på cykeln på väg till Rålis och om 10 år har det byggt upp ett stånd där de säljer negerbollar för en krona styck. Haha.. jag dog av skratt när du skrev det. Jag bara fick bilden framför mig en blandning av damp Thessan och Gris Richard i en kropp som förmodligen äter häften av bollarna själv. Säljer dem med kladdiga händer och munnen och kläderna fulla med choklad.

Vi är ett grymt lag och det är skönt och jobbigt på samma gång att vara borta från dig så här för det är då man inser hur mycket man älskar varandra. Som när du var i USA, Grekland, Tylesand och kryssningar. Du hör av dig med dina kärleksförklaringar och dina sms. Ghhaaaaa…. vill bara hem nu och krama om dig och säga hur mycket jag älskar dig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar