onsdag 27 juli 2011

Fan vad tragiskt

Efter prinsen drog iväg för att vara med sina kompisar började jag titta i teleboken och efter en stund inser jag… jag har fan inga vänner.

Jag minns inte när någon ringde mig och frågade hur jag mådde och frågade om jag skulle med på någonting eller ses. JAG MINNS INTE!

Jag har fått två samtal från en vän då det endast va kärleksproblem jag skulle lyssna på. Annars är det jag som nästan tvingat på folk att träffa mig.

Någon som är riktigt tråkigt är att jag börjat träffa en vän på sistone och för någon dag sedan på våran promenad pratade hon att det brukade va någon annan hon brukade gå med, men är på semester,..jag kände mig då som en jävla andra hands val.

Jag ser mina “vänner” på facebook där de är ute och grillar, är på fest eller bara umgås… medan jag sitter hemma.

Hur skulle de va om jag slutade ringa någon i huvud taget? Ja då skulle jag va helt ensam.

Richards mobil ringer både dagtid och nattetid då de är kompisar som vill ha med han ut på massa skoj… de enda sms jag får på nätterna är … ja det är inga… de enda sms jag får på dagarna är.. ja inga.. förutom när jag tar kontakten med dom.

nu kanske jag e extra bitter då man inte ätit mat sen igår och halsat i sig massa vin men hade som sagt gjort i ordning mig för att dra till stan innan samma sekund jag tänkte åka vart inställt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar