Ingen sömn… bara tårar och massa ångest.
Allt jag vill är att allt ska va bra! Allt jag vill är att bli älskad! Låta mig få vara den jag är, få bli förstådd eller i alla fall försöka. Det känns som det bara är jag hela jävla tiden som kämpar för någonting och det brinner i huvudet! Jag ger så mycket men får så lite tillbaka… jag kommer inte ihåg när det var riktigt bra senast för det är alltid något… den jävla pokern, de äckliga hästarna, jobbet, datan… allt utom jag finns med… jag är där men inte me… jag är bara luft… är jag så oviktig?
det är så det känns… oälskad och oviktig. Det är bara jag som gör fel, det är bara jag som bli arg utan anledning för mina anledningar är inget som finns… dom går tydligen inte att förstå för de finns… därför ska det inte lyssnas, bara få mig att ge mig skyldkänslor, jag ska be om ursäkt, jag mår dåligt, försöker göra allt till rätta… allt i en enda ond cirkel.
‘När jag packade alla mina saker inatt…(de viktigaste sakerna) skakade jag bara… jag ville bara iväg… inte fly utan bara få skrika utan att någon klankar ner på en… för jag har ingen axel eller någon som försöker att förstå…
jag har en kärlek som jag älskar över allt annat men jag finns inte… jag försöker att synas på alla olika sätt och alltid blir det något som blir fel,… om jag slutar att anstränga mig försvinner jag helt… hur ska jag göra?
jag tror inte att du älskar mig eller är kär… varför känner jag inte de… pirrar det varje i dig som det gör för mig när jag kysser dig, håller om mig… nu får till och med mig att rysa när du kanske ger mig en kram uta förvarning… jag är så tom… allt jag vill är att bli älskad lika mycket som jag älskar dig… vilket jag nog aldrig kommer få uppleva… och jag måste kanske få leva med de… att jag inte är din livs kärlek som du är för mig…
jag gör allt för dig… om du ber mig hoppa, frågar jag hur högt..bara för att visa! JAG KÄNNER MIG SÅ FUCKING JÄVLA ENSAM ATT DU INTE FÖRSTÅR OCH DET VÄRSTA ÄR ATT ENLIGT DIG SJÄLV KÄNNS DET SOM ATT DET BARA ÄR JAG SOM SKA ÄNDRA MIG OCH ANPASSA MIG… GHAAAA….Nu kommer tårarna så mycket at jag inte se… jag kan inte andas… jag hatar det här… varför är mitt liv så jävla omplicerad, varför är jag så konstig? kan jag inte bara bli normal? För vad som än händer nu vill jag ine har någon annan… om jag inte kan få dig kan inte få någon annan… jag vill inte ha någon annan och tanken att det är jag som avslutar detta får mig att hata mig själv… gör jag rätt… ska jag? har jag? för det känns bara som man bara ör i vögen och så ska det ine va?
man ska kunna prata och berätta vad man känner utan att höra att det är larvigt, så är det inte alls, men du är si, du är så… tror ingen ser eller förstår hur hårt jag hela tiden jobbar med mig själv och nu är trött… jag vill bara sova, men det går inte… för jag saknar dig!!! Jag vill bara få lite egen tid som jag ger till dig när du ska sova fast det springer i kroppen… jag ligger där och iaktar dig tills du somnar innan jag reser mig… du kan inte ens vara vid min sida i två minuter…
poker, häst, odds, jobb med mera… allt som finns runt omkring oss är viktigare… egen tid som att vilja tycka om att finnas hos mig finns inte… medan jag tycker det är så underbart att ligga och se dig när du somnar… varför kan du inte känna så för mig… JAG FINNS INTE!!! Trotts att det är jag som inte orkar mer är det du som inte vill… för jag är inte viktigt… mina behov? dom finns inte… allra minst jag själv.
Det är så jävla sjukt… jag har nog aldrig lagt ner så mycket energi på att försöka vara så bra som möjligt. tankar om barn, hus, jobb… jag som snickare som bygger vårat hus… vårat drömhus!!! allt detta finns inristat i huvudet!!! som om det vore självklart! varför kan inte jag få bli älskad…
jag får nog inte ens känna så här för då är jag orättvis… men så känner jag…. ska jag ändra mig då… jo det är jag som gör det för att försöka få dig att bli kär i mig!!! GHAAA… MER VIN BLIR NU… ORKAR INTE… DET BLIR BARA MASSA SKIT!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar