Det händer mycket omkring mig känns det som. Känner mig inte riktigt mig själv. Känner varken lycka eller sorg, jag r noll? Har jag tappat min själ på något sätt… ¨
…började jag tro men de försvann när jag tittade på Richard som häll om mig i sömnen… ögat blir svullet och jävligt så någon sömn får jag inte så det kanske är därför jag är så nollad?
Jag var hos sjuksyrran idag och fick upp ögonen över en sak. Från att jag levt som en vuxen människa som ingen lyssnade på från 6-nu börjar min trygghet komma…. då kommer alla små saker som man kanske ville gnälla på förut… jag blir så ledsen när Prinsen tycker jag är larvig men han borde nog inte tycka de…. han borde kanske ta de på allvar så jag känner mig lyhörd och förstådd… nu kanske det är min tur? jag vet inte… det kanske är så att jag mått så dåligt en period och inte känt mig hörd och gjort att jag tappat livsgnistan… jag är liksom noll… som ett ADHD barn finns det inget sådant… antingen älskar man, skrattar man, är lugnt, stressad, arg, ledsen… man är alltid något….nu är jag ingenting..
Jag sitter mitt i i:et…. eller sitter fast i mitten….jag har de förflutna bakom mig och framtiden framför mig men båda delarna hindrar mig från att flyttas så jag sitter fast på samma jävla punkt… jag vet inte hur det går i skolan, jag vet inte varför jag mår dåligt, jag har ingen praktik plats jag har inga rutiner….
DÄR HAR VI DET!!! Det är ju för fan de!!!Eller… nu vart jag osäker igen!
Jag älskar dig så otroligt mycket Richard att du inte förstår… just nu tycker du bara att jag är gnällig och arg… det e inte du… de e ja.. jag lovar… jag vet inte ens själv vad det är för fel…
Som du sa… “Du gör mig hel”” Vi är ett team: Vi är RITE…
Utan dig Richard är jag ingenting…. och tyvärr tror jag att nu vid denna punkt när allt är som bäst verkar mitt förflutna hinna ifatt mig och att fajtas… jag vet inte… jag är knäpp!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar