Vad han hände igår. Jag fick damp, tok lite kläder och tänkte dra till mor men fick ej… jag och fru hamnar på biljard palatset där vi träffar på Therese och Samuel. Jag och Fru jagade bort killar och fick även vissa utslängda. MOHAHA!!! ´
Vi vart knivhotade och satt på donken i två timmar och käkar allt som går att äta. Vi åker till Hagsätra, och vi åker till hässelby. Jag skakar och gråter. Jag spyr, jag har ångest.
Annars var det en jävligt rolig kväll om man bortser från all grummel som sedan vid sex tiden vart sorg.
Det gör så ont att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag kan inte äta, jag kan inte dricka, jag kan inte sova. Jag kan… nej, jag gråter inte längre. Jag har aldrig i hela mitt liv gråtit så mycket som jag gjort idag. Det har vart hela jävla dagen och nu har man ju en fet jävla huvudvärk.
Det värsta är att man känner att man inte orkar med livet. Mitt liv var ju kärleken. Jag har inget kvar när han inte längre är min. Jag är trasig och förstörd och önskar bland att man bara kunde gå någonstans och dö. Jag sitter ensam och har panikångest. Måste skriva!!!
Vem är jag nu?
Jag vill bara vakna upp och inse att allt är en jävla mardröm. Jag vet inte om jag klarar det här. Vad fan ska jag ta mig till?
Vill bara bli älskad, vill bara bli uppskattat, jag vill inte bli taget för givet, jag vill kunna känna mig speciel, jag vill kunna bli överraskad. Men jag får nobb efter jobb… jag ger och ger och ger. Vad får jag? Det finns två sidor som tänker, ena är varför kan du inte älska mig som jag älskar dig. Den andra tanken är att det är klart ingen kan älska ett jävla offer som mig. Jag är liksom´… jag känner mig som ett stort misslyckande. Jag är ett stort jävla fel som är missanpassad i samhället. Jag känner bara att jag gör fel efter fel efter fel. Vem fan orkar med en sådan?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar