Går runt busshålls platsen i mellansjö med roberts miles låt children i öronen som får mig alltid tillbaka till gotlands färjan 95 tror jag. Jag dansar och varken märker eller ser att folk bara tittar men jag skiter i det. Låten finns i kroppen och jag ryser varje gång jag hör den.:) snart beger man sig till Hagsätra för att möta kärleken. Vi kommer dock säga hej då, då han ska på andra äventyr. :) bussarna har varit sena i mer än 30 min idag så jag börjar bli lite stressad. Ja ja. Kärleken får vänta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar