Tycker jag skyller våldigt mycket på halsen men tror fan mig inte att jag skulle klara av att sova i alla fall.
Det är mycket tankar runt omkring och efter att ha läst en blogg från en vän som inte mår så bra tänker jag runt lite grann.. har jag fått ur mig alla demoner? Alla har vi vårat bagage men i mellan åt måste man väl lätta på väskan för att få in nya erfarenheter på resan? Eller ska man låta väskan bli tyngre och mer otymplig och hur stor är den egentligen?
Enligt mig själv har jag faktiskt ett perfekt liv men ändå så är jag orolig i själen.Men jag vågar allvarligt talat inte gå in brand allt mitt bagage och ta reda på vad det är som gör min resa så jävla jobbig.
Jag har en psyk doktor som jag ska gå till minst en gång i månaden. Jag har faktiskt ringt denna människa fem gånger sen sist vi sågs utan resultat och det känns ju mycket uppskattat. Jag är så glad att de tog hand om min kära vän som har det jobbigt och fick henne att vakna upp samma sekund som hon kom dit. Om ändå jag kunde vara så smart som hon eller ha en bra läkare… helst skulle jag vilja vara snart och kunna släppa saker och ting.. men jag kan inte släppa men jag kan samtidigt inte se och känna på problemen.. jag vet att de finns där men vågar fan inte ta fram dem på grund av rädslan av rädslan vad som kommer handa mig.
Kommer jag bli sjuk igen'? Hur kommer jag bli mot Richard, han kommer lämna mig, jag kommer missa skolan… nu svamlar jag igen.. men det är sådana här ankar som tar livet av mig! Sömntablett någon?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar